Måndagen den 22 samlades klassen i sal 7 klockan 8:30. Om två timmar ar det dags för avfärd mot Vålådalen. Känslorna för vad som komma skulle var blandade. Vissa såg fram emot en härlig tur på fem dagar, vissa fruktade kalla nätter i tält med fukten som slickar sig mot kroppen och en del bestämde sig helt sonika för att inte följa med.
Vi gick i fyra gruppe
r och slog läger ca 7 km från Vålådalen. Första natten kom, den var kall och många låg vakna. Vissa låg dock såklart och snarkade ikapp utan att märka av minusgraderna som försökte sänka våra förhoppningar om att detta skulle vi minsann klara. Efter det bjöd dock moder jord oss på varmare väder och en dimma, som hjälpa oss att rädda våra arma ansikten mot solens strålar. Trots det var många röda i ansiktet redan dag två, så solskyddskräm står nog högt upp på packlistan för kommande turer.
Tisdag kväll kom och hela klassen samlades åter och gjorde ett basläger ca 500 m från Stensdalsstugorna. På onsdagen delade i klassen i två grupper. Den ena gick på en topptur och den andra på en daltur med en liten tripp över Stjäntja. Det var en fantastisk dag och modet började återvända. Var det såhär lätt att bo i tält på vintern så klarar man nog allt två nätter till!
Fredagen bjöd på det bästa vädret. Solen sken och när vi var framme i Vålådalen satt vi och schtekte innan hemfärd. Nu hade man två dagar på sig att återhämta sig innan det ar dags för en tre-dagars bivacktur i Storulvån med topptur på getryggen.
Länge leve FoF!
